Inspirerad av hösten

Idag skiner solen och jag får en känsla av att våren är på gång, men det är kallt ute. Samtidigt är min inspiration inför nästa oljemålningsprojekt en höstbild.

Igår skissade jag upp bilden. Sedan började jag måla, men blev inte nöjd så jag kladdade över med vatten och färgen bleknade. Idag började jag om och smetade först ut färgen med en palettkniv. Tänkte först göra bilden med kniv, men sedan tog jag i alla fall penslarna till hjälp. Så här långt har jag kommit just nu. Nu får den vila till i morgon.

En bild och spännande historia

Jag fick en litografi föreställande ”Hudvigswald” av min far, tror jag. Jag visste inte så mycket om denna bild. I alla fall tänkte jag att den var intressant att lägga upp en en Hudik sida på Facebook.

Genast var diskussionen igång. Varifrån var vyn tagen? När gjordes den? Och så vidare…

Var det en bild av Lillfjärden? Lillfjaerden eller Storfjaerden, men vinklarna var underliga inte naturalistiska. Är vyn från Köpmanberget?

Detta var lite av kommentarerna jag fick från olika ”Hudikbor”.

Det fortsatte:

”På 14-15 hundratalet var Hornån seglingsbar en bra bit uppåt.,själva stan låg vid och runt Lillfjärden,Glysisvallen.”

Så här skriver Lars Nylander (antikvarie) om bilden: ”Det är Lillfjärden, tecknat från Galgberget. Det är från Suecia Antiqua et Hodierna, ca 1700. Där blev teckningen omgjord till kopparstick. Men kopparstickaren hade aldrig varit hit så han placerade in stora skepp i Lillfjärden. ”

”Lars Nylander: Originalteckningen från år 1689/1690: https://weburn.kb.se/suecia/bild/53/18036253.jpg
Och här är original kopparsticket från 1690-talet 
https://weburn.kb.se/suecia/bild/87/18036687.jpg ”

”Den är färglagd på 1900-talet.”

Sedan fick jag ett mail från Aronsson och jag antar att han sett litografin på Facebook.

”I Hälsingerunor 1985 kan Du läsa om Dahlbergs kartor. Förre ekonomidirektören på  Iggesund Hans Westberg skrev där om den!”

Bilagan i mailet var denna bild:

Visst är det spännande med historia och tänk vad en bild kan föra med sig! 😀

Dellenportalen och en mordhistoria

I Dellenportalen finns mycket intressant att läsa bland annat om alla mord i Hälsingland. Här finns att läsa om min farmorsfar Per-Olof Lundin i samband med ett mord. :-O

Även Aronsson har i sin blogg skrivit om mordet och det finns ett urklipp från tidningen i bloggen ”Idenoraronsson”.

Sockenbilder

Vad hände för 50 år sedan i Hudiksvall? Jag tänkte att jag lägger upp sidor från min ungdoms fotoalbum i gruppen ”Du vet att du vuxit upp i Hudiksvall…” och det gav många likes. 😀

Inspirerad lade jag också upp några sidor från min barndoms socken på vår facebookgrupp för socknen.

Då skrev en av gruppens medlemmar ”Lånar gärna bilder från Idenor vid senare tillfälle om jag får lägga upp på sockenbilder?” Spännande tyckte jag och letade fram lite fler bilder.

Från Nätviks skola har även Yngve Aronsson i sin blogg  ”idenoraronsson” ett foto där min faster finns med förutom allt annat som han har skrivit om min släkt. 😉

Det blev en del trevliga kommentarer till bilderna och det fortsatte…

Jag hittade ett dokument som jag sparat sedan tidigare från Vigselregistret i Idenor. Det fortsatte med att jag besökte riksarkivet via nätet och började forska lite i historien. Ett spännande arbete som kanske ger mer framöver.

Det började med vad som hände för 50 år sedan och socken bilder från den tiden. Sedan backade tiden. Ett av våra hus i socknen är ju från 1816. (Se tidigare inlägg ”Räddande renovering”.) Vilka bodde i byn då? Vem bodde i huset? Kanske vet Yngve Aronsson? 😉

Slutligen ska det bli spännande på vilka fler socken bilder som dyker upp i framtiden Angelica Ol-Anders Norman. 🙂

Räddande renovering

Under ladugården som hör till vårt fritidshus ligger bjälkarna på stolpar sedan begynnelsen, när den nu var? Vi har länge undrat hur gammalt huset är. Min man och jag renoverade köket för ca 14 år sedan och har påbörjat renovering av fönster. Min far har renoverat en del av huset för sådär 40 år sedan. Min farmors far gjorden en veranda och tillförde lite snickarglädje i början av 1900-talet. Min farmors far köpte huset av sin svärfar som hade köpte det i sin tur av en vid namnet Pira, tror vi. Men vi har inte vetat när huset byggdes.

Nu hade en bjälke gått av under huset.  Det syns en spricka i köket och på panelen på utsidan av köket. Det är dags att rädda ladugården som ligger bakom köket. Den fungerar numera som förråd av våra skogsbruksredskap. När det fanns kor i ladugården var dyngestan under huset och det har varit fukt som påverkat byggnanden underifrån. Dyngestan är där dyngan från kornas avföring skyfflades ut. Ladugården består av två rum, en som jag kallar ”yttre” som har fönster mot dyngestan och en ”inre” som är närmast köksingången, där fanns det en eldstad och vattenledning. I den ”inre” delen av ladugården hade man lagt på ett lager cement antagligen för att hindra fukten från när man använde vattenledningen som fanns där. Denna cement hade nu spruckit och stenar börjar rasa ner under huset. Alltså dags för en räddande renovering. 

Det visade sig att ladugården sjunkit och därför behövde den lyftas. Cementen skulle bilas bort innan lyftningen. Som alltid vid renovering av gamla hus upptäcktes att det behövde göras mer. Gamla och av ålder murkna stockar fick tas bort och nya bjälkar läggas in och vissa bjälkar förstärkas. Allt arbete har gjorts i den ”inre” ladugården.

Det blev lite nervöst när det upptäcktes att även logen som ligger vägg i vägg med ladugården, hade glidit en bit mot ladugården. Logväggen var på väg mot ladugården och en bjälkes tapp höll på att glida ur sitt fäste. Man förstärkte med träbitar, järnstänger och beslag. För att minska på tyngden togs den gamla söndervittrade öppna spisen bort till en del. En del av murstenarna som blev kvar fick lite ny murbruk. Framtiden får visa om vi installerar en ny kamin av något slag på den gamla spisens plats.

Sedan lyftes logen och ladugården. Nya stolpar sattes in för att förstärka och för att ersätta de stolpar som gjort sitt. Slutligen har den inre delen av ladugården fått nytt bjälklag och isolering. Till sommaren får vi lägga in nytt golv och kanske borsta och tvätta tak och väggar. Det kan bli ett fint litet krypin med lågt i tak för våra redskap.

Under arbetet upptäcktes en väggstock med årtalet 1816 inristat. Så nu vet vi när huset byggdes! 🙂 Vårt röda hus som vi kallar ”Undantaget” är äldre, har min faster sagt. Så hur gammal är det huset? Det ålderstigna huset från 1816 fick i alla fall en räddande renoveringen och är räddat för tillfället. Här kommer bilder från arbetet. Till sommaren fortsätter vi. Vi har inte brist på sysselsättning. 😉

Eldstaden ryker.

Holms by år 1893

Historisk karta från Lantmäteriet över Holms by vid laga skiftet 1893

Teckna med krita

Det är en lugn och lite mulen dag. Jag eldar i spisen, hämtar in ved och tecknar en bild på utsikten från köksfönstret. Jag har tecknat av de gamla potatiskällarna på andra sidan vägen.
Jag har använt vattenlöslig krita och nu funderar jag på om jag ska gå över bilden med penseln eller bara låta den vara som den är!? Jag funderar ett tag till på denna bild!

Det är spännande detta med vattenlösliga kritan! Igår gjorde jag en snabb skiss och här kommer resultatet före och efter att jag gick över den med penseln.

Tystnad i tidig morgontimma

Jag vaknade av värmen och gick upp för att vädra ut. Nu sitter jag här på verandan, njuter av tystnaden och önskar lite regn i torkan.

Det är brunbränt på gräsmattan och den uppstigande solen lyser på molnskyarna så att himlen förändras till en skär färg.

Fåglar hörs i någonstans bland grönskan och en ensam bil som kommer på vägen stör tystnaden för en stund. Sedan blir det åter tyst.

En ensam cykel står lutad mot syrenhäcken som rest sina ännu gröna blad med hjälp av nattens lilla fukt. Den fukt som svävar över den gula fälten tillsammans med lugnet och tystnaden.

 

Morgon och Kväll

Morgonljus i Delångersån åt väster.

Kvällsljus i Delångersån åt väster.

Morgonljus åt öster.

Kvällsljus åt öster.

Havet och återförening

En liten by någonstans så där från ovan

Bror min skaffade en sådan där liten flygmanick och tog några kort på vår by. Det är en liten by där fem familjer har sina hus eller gårdar.

Min bror och jag har var sitt hus. Våra hus tillhörde en gång vår farmors far och ännu tidigare farmors mormor. Farmorsfar köpte gården av sin svärfar som var gift med vår farmors mormor. Farmors mormor var en änka som gifte sig med en änkling. Farmors mor var dotter till farmors mormor.

I ett annat hus bor en av grannarna som har ärvt huset av sin mormor. Där bor hon, hennes make – ”Vildmannen” – och en av deras söner. Deras andra son bor inte hemma. Mitt emot ”Vildmannens” hus bor hennes brorsdotter med sin pojkvän.

Slutligen i det sista huset där bor de som köpte gården av den en gång bonde som bodde i byn när jag var liten. Den nuvarande familjen har hästar och deras dotter bor med sin pappa och mamma, tror jag. De har en son också som inte bor hemma längre.

Alla i byn utom min bror och jag är bofasta där. Så här ser alltså byn ut så där lite från ovan.

Egentligen finns det ett par till hus som hör på sätt och vis till byn, men de syns inte på bilderna. Ett av husen ligger på andra sidan vår å och där bor ett par Stockholmare och kvinnan har någon av sina rötter i byn. Det andra huset ligger längre österut längs vägen och där bor ett par Göteborgare och en av dem har sina rötter någonstans i orten.