Hur många plogar behöver en bonde?

Det finns mycket i gömmorna på en bondgård från förr. Vi bestämde oss för att rensa i en lada som står bakom vårt hus för att det behövdes plats för den gamla traktorn.

Vi började med att dra ut det vi kunde för hand och sedan med hjälp av brorsans järnhäst. Där i ladan fanns ett flertal plogar och årder. Vackra plogar i järn, med en plogskiva och två plogskivor. Där var plogar som drogs av hästar och dyngspridare i trä. Vi drog ut ett par släpräfsor som ser livsfarliga ut med sina järnspett. Sedan var det flertal träårder i olika modeller som var skodda med järn. Vi drog ut en åldrig vedkap och en vedklyv som är som en skulptur.

Takspånshyveln blev genast intressant för vår arrendatorbonde som tog hand om den. På logen fick en hästdragen självbindare med tillbehör vara kvar. Längs väggen står det fortfarande skacklar i mängder och de får stå kvar än så länge. Det finns också en skördetröska och en trä”låda” med vilken det pressades balar av hö.

Vår arrendatorbonde lånade oss ett batteri till traktorn och så kunde äntligen den flyttas till ladan tillsammans med vagn, en plog av modernare slag och andra tillbehör.

Vi fick av bonden höra historier om hur ett finger fastnat i spånhyvelns kugghjul och vi fick höra hur och till vad vissa redskap användes. Han berättade också att det finns de som är intresserade av vissa av de gamla jordbruksredskapen.

Frågan är slutligen hur många plogar behövde en bonde förr?

Bromöte och ny generation

Idag var vi inbjudna till bromöte i byn! Det finns en bro som går över Delångersån som ingen äger och ingen ansvarar för, typ… Den behöver repareras.

En av våra grannar har i alla fall stort behov av denna bro på ingenmansland. Den ligger på en bysamfällighet, men vi vet inte när den byggdes bara att den funnits där minst hundra år…?

På detta möte var min man och jag åldringarna. Sedan var där de nya fastighetsägarna i byns omgivningar. Där var Magnus Utter, med egendomen jag alltid kallat Bankestads. Där var Emil Bryngelssons och Sofia som tagit över Henrikssons. Även Robin Holmgren och Lars som härbergerar i Bodells. Alla dessa är jämnåriga med våra söner, födda kring slutet 1980 och början av 1990. Sedan var där naturligtvis våra närmsta granne Bosse och värdparet Anders och Mia.

Det var trevligt att träffa alla och särskilt de nya ansikten som är den nya generationen i vår by och dess närhet. Vi som alla är intresserade av att det finns en bro över Delångersån i vår by.

Dåtid och nutid på en gård

Idag för 135 år sedan gifte sig min farmors far och farmorsmor och två år senare flyttade de till gården i Holm. På gården bodde då farmorsmormor med din man.

Denna gården är nu vårt fritidsställe och här gifte min man och jag oss på sommaren, för 38 år sedan.

Här sitter farmors far längst till höger sedan är det min farmor och farmors mor, farmors mormor och hennes man.
Gården innan ”snickarglädjen förändrat utseendet på gården.
Gården idag

Härbret tas tillbaka

En byggnad på väg att sjunka. Jorden /marken tar tillbaka.

När byggdes gården?

Fick ett svar från Aronsson: “Årtalet 1818 som Du skriver om!! Antar att det var Pira som byggde? Erik Jonssons första hustru var sondotter till Claes Pira.”

Fick också bilden nedan…

https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/C0031459_00099#?c=&m=&s=&cv=98&xywh=239%2C147%2C4974%2C3131

Jag hittade något om Erik Jonssons första hustru när jag besökte Riksarkivet, men visste inte riktigt om det var en släkt till Claes Pira. Claes Pira som var sockensmed.

Så… kan detta vara svaret på vår fråga? Men vilket år byggde han? Var det då 1799 han flyttade från Njutånger till Holm, enligt boken? Byggde han båda husen i Holm, kanske flera av husen? Min faster Karin sa att det funnits ett till hus i anslutning till det röda huset. Smedjan var väl hans verk. Däremot kom Bagarstugan från en fäbod, sägs det så…

Här finns lite mer information om Holm från Aronssons blogg.

Då gick ännu en dag till ända som en pensionär som blickar bakåt i tiden. Lite spännande historia från forna tider. 😉

Dellenportalen och en mordhistoria

I Dellenportalen finns mycket intressant att läsa bland annat om alla mord i Hälsingland. Här finns att läsa om min farmorsfar Per-Olof Lundin i samband med ett mord. :-O

Även Aronsson har i sin blogg skrivit om mordet och det finns ett urklipp från tidningen i bloggen “Idenoraronsson”.

Sockenbilder

Vad hände för 50 år sedan i Hudiksvall? Jag tänkte att jag lägger upp sidor från min ungdoms fotoalbum i gruppen “Du vet att du vuxit upp i Hudiksvall…” och det gav många likes. 😀

Inspirerad lade jag också upp några sidor från min barndoms socken på vår facebookgrupp för socknen.

Då skrev en av gruppens medlemmar “Lånar gärna bilder från Idenor vid senare tillfälle om jag får lägga upp på sockenbilder?” Spännande tyckte jag och letade fram lite fler bilder.

Från Nätviks skola har även Yngve Aronsson i sin blogg  “idenoraronsson” ett foto där min faster finns med förutom allt annat som han har skrivit om min släkt. 😉

Det blev en del trevliga kommentarer till bilderna och det fortsatte…

Jag hittade ett dokument som jag sparat sedan tidigare från Vigselregistret i Idenor. Det fortsatte med att jag besökte riksarkivet via nätet och började forska lite i historien. Ett spännande arbete som kanske ger mer framöver.

Det började med vad som hände för 50 år sedan och socken bilder från den tiden. Sedan backade tiden. Ett av våra hus i socknen är ju från 1816. (Se tidigare inlägg “Räddande renovering”.) Vilka bodde i byn då? Vem bodde i huset? Kanske vet Yngve Aronsson? 😉

Slutligen ska det bli spännande på vilka fler socken bilder som dyker upp i framtiden Angelica Ol-Anders Norman. 🙂

Räddande renovering

Under ladugården som hör till vårt fritidshus ligger bjälkarna på stolpar sedan begynnelsen, när den nu var? Vi har länge undrat hur gammalt huset är. Min man och jag renoverade köket för ca 14 år sedan och har påbörjat renovering av fönster. Min far har renoverat en del av huset för sådär 40 år sedan. Min farmors far gjorden en veranda och tillförde lite snickarglädje i början av 1900-talet. Min farmors far köpte huset av sin svärfar som hade köpte det i sin tur av en vid namnet Pira, tror vi. Men vi har inte vetat när huset byggdes.

Nu hade en bjälke gått av under huset.  Det syns en spricka i köket och på panelen på utsidan av köket. Det är dags att rädda ladugården som ligger bakom köket. Den fungerar numera som förråd av våra skogsbruksredskap. När det fanns kor i ladugården var dyngestan under huset och det har varit fukt som påverkat byggnanden underifrån. Dyngestan är där dyngan från kornas avföring skyfflades ut. Ladugården består av två rum, en som jag kallar “yttre” som har fönster mot dyngestan och en “inre” som är närmast köksingången, där fanns det en eldstad och vattenledning. I den “inre” delen av ladugården hade man lagt på ett lager cement antagligen för att hindra fukten från när man använde vattenledningen som fanns där. Denna cement hade nu spruckit och stenar börjar rasa ner under huset. Alltså dags för en räddande renovering. 

Det visade sig att ladugården sjunkit och därför behövde den lyftas. Cementen skulle bilas bort innan lyftningen. Som alltid vid renovering av gamla hus upptäcktes att det behövde göras mer. Gamla och av ålder murkna stockar fick tas bort och nya bjälkar läggas in och vissa bjälkar förstärkas. Allt arbete har gjorts i den “inre” ladugården.

Det blev lite nervöst när det upptäcktes att även logen som ligger vägg i vägg med ladugården, hade glidit en bit mot ladugården. Logväggen var på väg mot ladugården och en bjälkes tapp höll på att glida ur sitt fäste. Man förstärkte med träbitar, järnstänger och beslag. För att minska på tyngden togs den gamla söndervittrade öppna spisen bort till en del. En del av murstenarna som blev kvar fick lite ny murbruk. Framtiden får visa om vi installerar en ny kamin av något slag på den gamla spisens plats.

Sedan lyftes logen och ladugården. Nya stolpar sattes in för att förstärka och för att ersätta de stolpar som gjort sitt. Slutligen har den inre delen av ladugården fått nytt bjälklag och isolering. Till sommaren får vi lägga in nytt golv och kanske borsta och tvätta tak och väggar. Det kan bli ett fint litet krypin med lågt i tak för våra redskap.

Under arbetet upptäcktes en väggstock med årtalet 1816 inristat. Så nu vet vi när huset byggdes! 🙂 Vårt röda hus som vi kallar “Undantaget” är äldre, har min faster sagt. Så hur gammal är det huset? Det ålderstigna huset från 1816 fick i alla fall en räddande renoveringen och är räddat för tillfället. Här kommer bilder från arbetet. Till sommaren fortsätter vi. Vi har inte brist på sysselsättning. 😉

Eldstaden ryker.

Holms by år 1893

Historisk karta från Lantmäteriet över Holms by vid laga skiftet 1893

En liten by någonstans så där från ovan

Bror min skaffade en sådan där liten flygmanick och tog några kort på vår by. Det är en liten by där fem familjer har sina hus eller gårdar.

Min bror och jag har var sitt hus. Våra hus tillhörde en gång vår farmors far och ännu tidigare farmors mormor. Farmorsfar köpte gården av sin svärfar som var gift med vår farmors mormor. Farmors mormor var en änka som gifte sig med en änkling. Farmors mor var dotter till farmors mormor.

I ett annat hus bor en av grannarna som har ärvt huset av sin mormor. Där bor hon, hennes make – “Vildmannen” – och en av deras söner. Deras andra son bor inte hemma. Mitt emot “Vildmannens” hus bor hennes brorsdotter med sin pojkvän.

Slutligen i det sista huset där bor de som köpte gården av den en gång bonde som bodde i byn när jag var liten. Den nuvarande familjen har hästar och deras dotter bor med sin pappa och mamma, tror jag. De har en son också som inte bor hemma längre.

Alla i byn utom min bror och jag är bofasta där. Så här ser alltså byn ut så där lite från ovan.

Egentligen finns det ett par till hus som hör på sätt och vis till byn, men de syns inte på bilderna. Ett av husen ligger på andra sidan vår å och där bor ett par Stockholmare och kvinnan har någon av sina rötter i byn. Det andra huset ligger längre österut längs vägen och där bor ett par Göteborgare och en av dem har sina rötter någonstans i orten.

Holms gamla by

En del av röjningsytan

Idag när jag skulle ut med vatten till mina pojkar i skogen haffade en granne mig. Han undrade om vi arbetade i skogen och sa att han hörde inget av maskinerna. Grabbarna är så långt inne bland slyn att det inte hörs ner till byn.

I alla fall så berättade han att han hittat den källa som ligger till vänster om vägen upp mot hygget och att han funderade på att rensa fram den.
Sedan berättade han att det varit en fäbodvall på marken till höger om vägen och kanske också till vänster. Fast det var någon gång så där på 1700-talet.

Humle som växer vilt

På hitsidan av bron växer det humle som en liten humlegård.

Ladan

Hans pappa hade berättat lite om Holms gamla by för honom.

Vi pratade om var gamla Herrgården låg.
Min granne sa att den hade legat ungefär där vi har vår lada.

En bit av mur
Jag trodde det var de gamla murarna som var rester efter den, men de murarna var från logen som hörde till Herrgården menade han.
Det var lite historia på vägen till mina arbetande pojkar.
😉