Holms by – Kajsasi

Bron över Delångersån i Holm

Två dagars arbete av Holms byalag och bron blev nästan klar!

Nu glimmar järnräckena röda mot grönskan och ovan vattnet. Trätrallen är fastspikad och järnbalkarna har blivit svetsade där det behövdes. Den första bilen har provat bron och det fungerade bra.

Kvar att göra är järnbanden som skall fästas runt cementrören, stockarna under bron skall skruvas fast … och lite mer rödfärg blir det kanske till våren.

Hunden Fairy gjorde tassavtryck i cementen, som värsta kändis, vid brons södra fäste. Det är bara årtalet 2020 som också skulle ha cementerats så att man vet vilket år detta gjordes, renoveringen av bron över Delångersån i Holm.

Vi ser fram emot en brofest framöver! Hoppas vi är på plats när den går av stapeln.

Här är mannen som tog intiativ till renoveringen. (Hunden är inte Fairy)

Brorenovering i Holms by

Så var den gamla bron uttjänt! Det behövdes en renovering för att den skulle hålla för de motordrivna fordonen, men även hästar, som ville komma över till andra sidan ån.

Det diskuterades hur länge bron funnits men ingen visste med säkerhet. Den har dock lagats/renoverats förut. Vilka som var med då visste någon med viss osäkerhet, men ingen äger bron. Bron ligger på byns allmänning.

Nu blev det här i alla fall en möjlighet där byns innevånare samlades för att göra något tillsammans. Ett tolvmannalag av byinnevånare i åldrar från 26 till 74, kvinnor och män träffades vid bron på lördagen för att ge sig i kast med arbetet.

På plats fanns också en maskinpark som det visade sig fanns bland resurserna i byn förutom kunskaperna, erfarenheten och muskelkraften hos innevånarna. Det bjöds på fika och grillade hamburgare. Det blev en trevlig arbetsgemenskap vid den gamla bron över Delångersån i Holms by. Arbetet fortsätter på söndagen och det kommer fler bilder så småningom.

Hur många plogar behöver en bonde?

Det finns mycket i gömmorna på en bondgård från förr. Vi bestämde oss för att rensa i en lada som står bakom vårt hus för att det behövdes plats för den gamla traktorn.

Vi började med att dra ut det vi kunde för hand och sedan med hjälp av brorsans järnhäst. Där i ladan fanns ett flertal plogar och årder. Vackra plogar i järn, med en plogskiva och två plogskivor. Där var plogar som drogs av hästar och dyngspridare i trä. Vi drog ut ett par släpräfsor som ser livsfarliga ut med sina järnspett. Sedan var det flertal träårder i olika modeller som var skodda med järn. Vi drog ut en åldrig vedkap och en vedklyv som är som en skulptur.

Takspånshyveln blev genast intressant för vår arrendatorbonde som tog hand om den. På logen fick en hästdragen självbindare med tillbehör vara kvar. Längs väggen står det fortfarande skacklar i mängder och de får stå kvar än så länge. Det finns också en skördetröska och en trä”låda” med vilken det pressades balar av hö.

Vår arrendatorbonde lånade oss ett batteri till traktorn och så kunde äntligen den flyttas till ladan tillsammans med vagn, en plog av modernare slag och andra tillbehör.

Vi fick av bonden höra historier om hur ett finger fastnat i spånhyvelns kugghjul och vi fick höra hur och till vad vissa redskap användes. Han berättade också att det finns de som är intresserade av vissa av de gamla jordbruksredskapen.

Frågan är slutligen hur många plogar behövde en bonde förr?

Bromöte och ny generation

Idag var vi inbjudna till bromöte i byn! Det finns en bro som går över Delångersån som ingen äger och ingen ansvarar för, typ… Den behöver repareras.

En av våra grannar har i alla fall stort behov av denna bro på ingenmansland. Den ligger på en bysamfällighet, men vi vet inte när den byggdes bara att den funnits där minst hundra år…?

På detta möte var min man och jag åldringarna. Sedan var där de nya fastighetsägarna i byns omgivningar. Där var Magnus Utter, med egendomen jag alltid kallat Bankestads. Där var Emil Bryngelssons och Sofia som tagit över Henrikssons. Även Robin Holmgren och Lars som härbergerar i Bodells. Alla dessa är jämnåriga med våra söner, födda kring slutet 1980 och början av 1990. Sedan var där naturligtvis våra närmsta granne Bosse och värdparet Anders och Mia.

Det var trevligt att träffa alla och särskilt de nya ansikten som är den nya generationen i vår by och dess närhet. Vi som alla är intresserade av att det finns en bro över Delångersån i vår by.

Dåtid och nutid på en gård

Idag för 135 år sedan gifte sig min farmors far och farmorsmor och två år senare flyttade de till gården i Holm. På gården bodde då farmorsmormor med din man.

Denna gården är nu vårt fritidsställe och här gifte min man och jag oss på sommaren, för 38 år sedan.

Här sitter farmors far längst till höger sedan är det min farmor och farmors mor, farmors mormor och hennes man.

Gården innan ”snickarglädjen förändrat utseendet på gården.

Härbret tas tillbaka

En byggnad på väg att sjunka. Jorden /marken tar tillbaka.

När byggdes gården?

Fick ett svar från Aronsson: “Årtalet 1818 som Du skriver om!! Antar att det var Pira som byggde? Erik Jonssons första hustru var sondotter till Claes Pira.”

Fick också bilden nedan…

https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/C0031459_00099#?c=&m=&s=&cv=98&xywh=239%2C147%2C4974%2C3131

Jag hittade något om Erik Jonssons första hustru när jag besökte Riksarkivet, men visste inte riktigt om det var en släkt till Claes Pira. Claes Pira som var sockensmed.

Så… kan detta vara svaret på vår fråga? Men vilket år byggde han? Var det då 1799 han flyttade från Njutånger till Holm, enligt boken? Byggde han båda husen i Holm, kanske flera av husen? Min faster Karin sa att det funnits ett till hus i anslutning till det röda huset. Smedjan var väl hans verk. Däremot kom Bagarstugan från en fäbod, sägs det så…

Här finns lite mer information om Holm från Aronssons blogg.

Då gick ännu en dag till ända som en pensionär som blickar bakåt i tiden. Lite spännande historia från forna tider. 😉

Dellenportalen och en mordhistoria

I Dellenportalen finns mycket intressant att läsa bland annat om alla mord i Hälsingland. Här finns att läsa om min farmorsfar Per-Olof Lundin i samband med ett mord. :-O

Även Aronsson har i sin blogg skrivit om mordet och det finns ett urklipp från tidningen i bloggen “Idenoraronsson”.

Sockenbilder

Vad hände för 50 år sedan i Hudiksvall? Jag tänkte att jag lägger upp sidor från min ungdoms fotoalbum i gruppen “Du vet att du vuxit upp i Hudiksvall…” och det gav många likes. 😀

Inspirerad lade jag också upp några sidor från min barndoms socken på vår facebookgrupp för socknen.

Då skrev en av gruppens medlemmar “Lånar gärna bilder från Idenor vid senare tillfälle om jag får lägga upp på sockenbilder?” Spännande tyckte jag och letade fram lite fler bilder.

Familjen i Holm med sin gengasbil! År 1942
Familjen år 1947-48?
Fiske från timmerrännan i Holm 1964.
Skidutflykt med kusinerna 1964 vid Fågelviksvägen där den då slutade.
1964 kusinerna Nyman vid kåtan i Holm.
Vid dammen 1966.
Erik Östrand, min mor och mina bröder påsken 1966 utanför gamla ladugården.
Hemma hos Östrands 1964, Hilma, Erik och Gunnar.
Erik Östrand och Kalle Bodell härsar hö 1966.
Skiljet 1966.
Holms by påsken 1966.
Erik Östrand m.fl. hämtar in korna för mjölkning 1967.
Holms by 1967.
”Byströms” i Enoksnäs, men vilket år?
Hemmansägaren med sin familj 1904.
År 1921 vid gamla grinden.
Nätviks skola 1928.
Konfirmation i Idenors kyrka 1935
Konfirmation i Idenors kyrka 1966.
På Saltviksvägen utanför Idenors Holm år 1955

Från Nätviks skola har även Yngve Aronsson i sin blogg “idenoraronsson” ett foto där min faster finns med förutom allt annat som han har skrivit om min släkt. 😉

Det blev en del trevliga kommentarer till bilderna och det fortsatte…

Jag hittade ett dokument som jag sparat sedan tidigare från Vigselregistret i Idenor. Det fortsatte med att jag besökte riksarkivet via nätet och började forska lite i historien. Ett spännande arbete som kanske ger mer framöver.

Det började med vad som hände för 50 år sedan och socken bilder från den tiden. Sedan backade tiden. Ett av våra hus i socknen är ju från 1816. (Se tidigare inlägg “Räddande renovering”.) Vilka bodde i byn då? Vem bodde i huset? Kanske vet Yngve Aronsson? 😉

Slutligen ska det bli spännande på vilka fler socken bilder som dyker upp i framtiden Angelica Ol-Anders Norman. 🙂

Räddande renovering

Under ladugården som hör till vårt fritidshus ligger bjälkarna på stolpar sedan begynnelsen, när den nu var? Vi har länge undrat hur gammalt huset är. Min man och jag renoverade köket för ca 14 år sedan och har påbörjat renovering av fönster. Min far har renoverat en del av huset för sådär 40 år sedan. Min farmors far gjorden en veranda och tillförde lite snickarglädje i början av 1900-talet. Min farmors far köpte huset av sin svärfar som hade köpte det i sin tur av en vid namnet Pira, tror vi. Men vi har inte vetat när huset byggdes.

Nu hade en bjälke gått av under huset. Det syns en spricka i köket och på panelen på utsidan av köket. Det är dags att rädda ladugården som ligger bakom köket. Den fungerar numera som förråd av våra skogsbruksredskap. När det fanns kor i ladugården var dyngestan under huset och det har varit fukt som påverkat byggnanden underifrån. Dyngestan är där dyngan från kornas avföring skyfflades ut. Ladugården består av två rum, en som jag kallar “yttre” som har fönster mot dyngestan och en “inre” som är närmast köksingången, där fanns det en eldstad och vattenledning. I den “inre” delen av ladugården hade man lagt på ett lager cement antagligen för att hindra fukten från när man använde vattenledningen som fanns där. Denna cement hade nu spruckit och stenar börjar rasa ner under huset. Alltså dags för en räddande renovering.

Det visade sig att ladugården sjunkit och därför behövde den lyftas. Cementen skulle bilas bort innan lyftningen. Som alltid vid renovering av gamla hus upptäcktes att det behövde göras mer. Gamla och av ålder murkna stockar fick tas bort och nya bjälkar läggas in och vissa bjälkar förstärkas. Allt arbete har gjorts i den “inre” ladugården.

Det blev lite nervöst när det upptäcktes att även logen som ligger vägg i vägg med ladugården, hade glidit en bit mot ladugården. Logväggen var på väg mot ladugården och en bjälkes tapp höll på att glida ur sitt fäste. Man förstärkte med träbitar, järnstänger och beslag. För att minska på tyngden togs den gamla söndervittrade öppna spisen bort till en del. En del av murstenarna som blev kvar fick lite ny murbruk. Framtiden får visa om vi installerar en ny kamin av något slag på den gamla spisens plats.

Sedan lyftes logen och ladugården. Nya stolpar sattes in för att förstärka och för att ersätta de stolpar som gjort sitt. Slutligen har den inre delen av ladugården fått nytt bjälklag och isolering. Till sommaren får vi lägga in nytt golv och kanske borsta och tvätta tak och väggar. Det kan bli ett fint litet krypin med lågt i tak för våra redskap.

Under arbetet upptäcktes en väggstock med årtalet 1816 inristat. Så nu vet vi när huset byggdes! 🙂 Vårt röda hus som vi kallar “Undantaget” är äldre, har min faster sagt. Så hur gammal är det huset? Det ålderstigna huset från 1816 fick i alla fall en räddande renoveringen och är räddat för tillfället. Här kommer bilder från arbetet. Till sommaren fortsätter vi. Vi har inte brist på sysselsättning. 😉